people always leave

Jag har aldrig i mitt 18 åriga liv vart så ledsen och besviken på en person förut.. Jag visste inte ens att en människa kunde sjunka så lågt i ens ögon.

Man märker ganska direkt vart man har sina kompisar och vilka man ska lita på och inte..

Att man kan dra en lögn ibland är klart, men att man helt seriöst har mage att ljuga om vissa saker har jag svårt att förstå..






Tears in heaven

Det är fel att ljuga för någon man bryr sig om. Man tror att man sårar personen mer med sannigen, men det är tvärtom.. Lögner sårar mer än hjälper, och så längre man drar ut på det desto värre blir det..

Att ensam är stark stämmer inte, man behöver folk runt omkring sig.  Annars bryts man långsamt ner och det är inget man vill utsätta sig själv för..
Och att ljuga för sig själv för att slippa ta tag i sanningen är inte heller rätt.. Vad får man ut på det? så småningom hinner sanningen ikapp en..

Tårar som bränner bakom ögonlocken, tankar som inte kan få en att sova.. hur gör man för att stå ut med dom?


Imagine

sanningens ord gör oftast ondare än vad man tror, och dom sårar mer än vad som ska..