le för det är du värd!
Vilken underbar dag. Kom precis hem från min praktik och jag är på ett strålande humör.
Var en rätt lugn och skön dag, precis vad jag behövde. Viveka kom förbi och vi satt ute i solen ett tag i hopp om att försöka få lite färg, lättare sagt en gjort..
Sen kom Maija med bussen och vi gick och fikade, mys! Sen såg vi BP och maija dooooog.... Sen hade vi lite saker att fixa inför morgondagen då vi ska till Sthlm och göra lite dumheter med Viveka.
Onsdagens goda gärning: Jag kastade i mig maten och rusade ut till garaget för att hämta cyckel och hade allmänt stressigt till träning (fast egentligen hade jag inte alls det, men fick för mig det) och trampade som om hela livet stod på spel. Och då såg jag en liten flicka som gick och drog sin cyckel och hon var helt förstörd, stackarn. Så snäll som man är så stannade man ju självklart och frågade vad som hade hänt och det visade sig att hon hade tappat bort sin mamma och lillebror och nu hade hennes kedja hoppat. Så jag sa självklart att jag skulle försöka laga kedjan, och alla som känner mig vet att laga saker och ting inte ligger mig varm och hjärtat men det var väl iallafall värt ett försök, för inte kunde jag väl förstöra mer än vad som redan va gjorts. Och jag höll verkligen tummarna den minuten och hoppades innerligt att jag skulle kunna laga cyckeln och visst lyckades jag, så ruggigt imponerad av mig själv jag lämnade tjejen med ett leende på läpparna som ingen kunde ta bort den dagen.
Nej men om man ska ta och göra lite slingor i håret, skulle behövas.
En gris en ko en gnesta bo!
Var en rätt lugn och skön dag, precis vad jag behövde. Viveka kom förbi och vi satt ute i solen ett tag i hopp om att försöka få lite färg, lättare sagt en gjort..
Sen kom Maija med bussen och vi gick och fikade, mys! Sen såg vi BP och maija dooooog.... Sen hade vi lite saker att fixa inför morgondagen då vi ska till Sthlm och göra lite dumheter med Viveka.
Onsdagens goda gärning: Jag kastade i mig maten och rusade ut till garaget för att hämta cyckel och hade allmänt stressigt till träning (fast egentligen hade jag inte alls det, men fick för mig det) och trampade som om hela livet stod på spel. Och då såg jag en liten flicka som gick och drog sin cyckel och hon var helt förstörd, stackarn. Så snäll som man är så stannade man ju självklart och frågade vad som hade hänt och det visade sig att hon hade tappat bort sin mamma och lillebror och nu hade hennes kedja hoppat. Så jag sa självklart att jag skulle försöka laga kedjan, och alla som känner mig vet att laga saker och ting inte ligger mig varm och hjärtat men det var väl iallafall värt ett försök, för inte kunde jag väl förstöra mer än vad som redan va gjorts. Och jag höll verkligen tummarna den minuten och hoppades innerligt att jag skulle kunna laga cyckeln och visst lyckades jag, så ruggigt imponerad av mig själv jag lämnade tjejen med ett leende på läpparna som ingen kunde ta bort den dagen.
Nej men om man ska ta och göra lite slingor i håret, skulle behövas.
En gris en ko en gnesta bo!
Kommentarer
Trackback