fyra vänner som snart blir tre
Pannkaka med lingonsylt är ingen kombination jag föredrar men det gjorde dom tydligen på kurres, fast jag tror killen var allmänt stressad när vi kom, men det var verkligen vidrigt och inte det minsta ätbart!
Nationella i engelska i torsdag gick åt helvete, vilket var förväntat. Och så självklart när det var dags för hörförståelse grejsen så krånglade vårat band så det var nästan omöjligt att höra vissa saker, så typiskt!
Men hallå, jag har aldrig turen med mig så vad hade jag förväntat mig egentligen.
Tågen har strulat hela veckan, jag blir så less. Både i torsdags och i fredags åkte tåget 20 minuter senare sen står det typ och väntar på absolut ingenting, suck. Jag saknar verkligen frejaskolan ibland, allt härligt folk, lärarna och själva skolan faktiskt, så enkelt och bekvämt. Det här är skit, skolan, eleverna, lärarna och dessa tåg.. Fast det finns ju vissa härliga prickar i plugget såklart =)
I torsdags var jag med maija och vi hade verkligen en härlig dag med både brottning om min mobil, och envis som man är så kan man ju inte förlora så maija fick tillslut ta platsen som losern. haha det hela började på att Maija skulle kolla mina låtar. Sen blev det pannkakor och sen en springrunda på en mil ungefär, duktigt värre. Sen hade vi planer på att basta men vi hoppade det, men vi kom in på samtalsämnet att bli instängd i en bastu (en person blir det i en beck film) och det var där det hela började. Vi försökte förtvivlat komma på lösningar som man skulle kunna göra om man skulle bli instängd i en bastu, och man skulle inte ha kläder eller handduk.
Hanna och Maijas tips ifall man skulle bli instängd i en bastu:
* få inte panik, det tar ett tag innan man dör
* banka och skrik, kommer det inte någon om några minuter så hör förmodligen ingen dig
* tänk ut en reservplan
* har du inte kläder eller handduk att släcka elden med så ryck av håret
* ta dom varma stenarna och försök desperat slå sönder dörren
* dra loss bänkarna man sitter på och slå sönder bastun
* om inget funkar, försök sova och försök inte förstå vad som snart kommer hända
O.b.s vi rekommenderar inte att testa detta hemma, speciellt inte om någon inte är hemma!
Saknade är oändlig. Fast tankarna flyger även påväg mot andra håll, samtidigt som jag vill släppa dom så är det ändå något i mig som inte vill låta mig göra det. För det är något i mig som säger till mig att inte göra det och som fortfarande hoppas och inte vill ge upp, det är en sån liten men ändå betydelsefull del i mig.
Hur gör man för att glömma något man borde men faktiskt inte vill? För jag vet att jag borde, men det känns liksom på något sätt som att ge upp allt och vem vill att något ska sluta så. Hur känns kärlek?
Allt det här dras jag med varje dag och ingen kan nog riktigt förstå hur det känns faktiskt, det gör mig galen.
Tare lugnt och se allt som möjligheter!